Papper och Epapper

Detta är fortfarande en stor del av min värld. Vanligt papper med klotter som på nåt sätt är viktigt för mig. En intensiv dag på jobbet med en 3-4 större möten, ett 20-tal telefonsamtal, ett antal spontandiskussioner, lite fikasnack, eget surfande och tänkande m.m. kan lät tresultera i 5-10 A4 sidor och 20-30 gula lappar med bläck. Penna och papper finns alltid till hands och har extremt snabb startup. Ingen inloggning och annat tjafs, bara tuta och skriv. Jag vet att jag tillhör en gammal utdöende generation men samtidigt ser jag många yngre i dotcom-generationen som också producerar rätt stora mängder papper. Det har fortfarande uppenbarligen sina poänger med papper som mediabärare. Delar av pappersinfot destilleras och renas efterhand till elektronisk info som mail, powerpoints, xcel m.m. Läsplattorna och Eink tekniken utgör nåt slags mellanting mellan papper och skärm men är, vill jag påstå, mer skärm än papper. Visst, om man introducerar anteckningsfunktioner i läsplattan (stylus + touch) som Irex/Iliad kommer man lite närmre papper, men fortfarande saknas mycket. Ett papper är billigt nog att slängas och man kan t.ex. vika papperflygplan med det. Samt vika det många gånger och sätta under benet på ett vickande bord. Där sackar läsplattan väsentligt på featurelistan. Men varför inte förädla läsplattan med vanligt papper så kompletteras finesserna från båda världarna. Snyggt läderfordral till läsplattan med smart integrerade pappersblock för snabba anteckningar. Ta ett kort på anteckningen med mobilen, skicka snabbt över till läsplattan som pdf, spara och läs senare. Man kan fundera ut alla möjliga varianter. Viktigast är som vanligt enkelhet och användarnytta. Tipsa gärna. :-)

Andra bokstäver...

Varför är det plötsligt så svårt att förstå?

Rena grekiskan!!

Hälsningar från semestern på Naxos.

Gula Lappar

Vad vore livet utan gula lappar? Dessa små mellanlandningsplatser för flyktiga tankar som vi vill få grepp om senare när vi har mer tid. Köp vin, hämta barnen, gå på möte, skriv rapport, kom ihåg tips m.m. m.m. Den gula lappen är en superoptimerad produkt beträffande färg, storlek, papperskvalitet, klistrighet, tillgänglighet, pris, användarinterface, lagringskapacitet, strömförbrukning (=0) m.m. m.m. Funkar helt enkelt skitbra för de flesta. När lapparna blivit för många sätter man sig ner och "aggregerar" informationen. Stryk det inaktuella och oväsentliga, skriv ner det fortfarande viktiga på ett stabilare medium som block, almanacka e.d. Hur "elektroniserar" man denna fantastiska produkt. Många har redan gjort det med halvdana resultat i form av animerade lappar i din pc-kalender m.m. Trådlösa pennor (Anoto) kan över det man skriver till en motsvarande elektronisk lapp i din telefon eller dator. Man skulle kunna ta ett kort på den gula lappen med mobilen där sedan den handskrivna infon skickas till en megaserver och tolkas till editerbar text och läggs tillbaks i telefonens notes-fält. Etc....

Men.... det blir väldigt svårt att konkurrera ut den lilla papperslappen fullt ut. Den är liksom sig själv nock, som skåningen sa.

Boktipset är förresten äkta. Läs den!

Användarinterface

Små lite onödiga detaljer kan göra stor skillnad för konsumenten. I min nyinköpta BMW sitter en start-stop knapp. Man trycker alltså på en knapp för att starta och stoppa motorn.  Detta ger sportbilskänsla.  Användarinterfacet har funnits länge på dyra sportbilar m.m. och min BMW tillhör inte den dyraste i produktkatalogen. Men man startar motorn med knapp! Känns kanon! Man kan alltså med väldigt små medel få produkter att höja sig över mängden. OK, BMW kanske fortfarande betraktas som lite utöver  medelbilen men faktum är att det blir mer och mer en folkbil i vårt land som många tycker sig ha råd att köpa och äga. Många sneglar på den och även köper en istället för Volvo, Saab, Opel m.fl mainstreambilar. Troligen inte främst pga startknappen men den känns som en bonus och kvittens på att det är lite extra bil. Grattis UI designers hos BMW. Ni har fått mig att trilla dit i alla fall.

Väldigt många eboksläsare bygger idag på samma eink-teknologi och skiljer sig mest åt i lite färg, form och mjukvara. Men inte mycket.  Jag tror det behövs ett startknappstänk där också om man vill sticka ut. Hitta ett fräckt och smart sätt att elektroniskt vända blad, bläddra, söka m.m. och inte då bara mha avancerad mjukvara. Det kan vara en finurligt utformad knapp helt enkelt. Vissa läsare har just en knapp för "fram" och en för "back". Enkelt, ja, men lite tråkigt. Kom igen nu, tänk! Hitta på nåt! Nåt nytt!

Länk i skrivprocessen...

Den litterära processen kan sammanfattas med att författarens tankar omsätts till en upplevelse i läsarens hjärna. Processen är ofta lång och tidskrävande och innehåller research, anteckningar, skisser, diskussioner, skrivande, editering, granskning, omskrivning, skrivkramp, layout, publicering, distribution, recensioner, bokköp, bibliotekslån m.m. och sist men inte minst läsning. Mycket som händer på vägen! En viktig teknikalitet är nertryckning av tangenter. I och med att detta görs sker en omvandling av författarens tanke till lagrad information på en dators minne. Denna information är sällan det som når läsarens ögon eftersom den redigeras många gånger om innan dess. En ny dimension i den litterära processen hade kunnat vara att koppla upp författarens dator online mot läsarnas läsplattor så att man konsumerar litteratur i direktsändning så att säga. Man sitter och läser under tiden författaren skapar. Vad sägs om den!? Tekniskt är det möjligt men man måste hitta ett smart sätt att synka författarens skrivtider mot läsarens lästider. Någon slags tv-program modell men kalla det då hellre bokprogram. Vad är det på eboken ikväll? Aha Liza Marklund skriver direkt kl 7. Ställer givetvis krav på författaren men en ny produkt inom litteraturen skulle kunna skapas. Och ett nytt live-författargäng kanske växer fram med sina speciella talanger. Låter lite krystat men intressant ändå, eller hur? Det som kommer direkt ur fingrarna på författarna skulle kunna vara ganska intressant för massorna att konsumera kanske.

Spotify för böcker...

Upphovsrätt! Slå vakt! Eller ska vi tänka om…
Som vanligt förfasar sig etablissemanget över att det ”stjäls” mer och mer ljud, bild, film, text m.m. i och med att fildelning, kopiering, massdistribution m.m. utvecklas allt mer.
Vad är egentligen en upphovsman? Jo någon som är duktig på att skapa och/eller framföra musik, hitta på bra stories, formulera sig väl, måla tavlor, fotografera, filma, dansa, spela teater m.m. I regel gör dessa duktiga personer detta för att de tycker det är kul och beroende på grad av talang får de också olika stor kvittens på att de är duktiga genom att andra vill njuta av deras respektive konstarter. Och även tom betala för detta. 99 av 100 som tycker det är kul att skapa och framföra sina kreationer får ingen kvittens från andra. Och det är väl okej då kan man tycka att de som får kvittens av sin omgivning är värda nån form av ersättning från de som konsumerar deras konstverk. Ungefär som att jag är villig att betala en rörläggare för en proffsig rörinstallation men inte en klåpare för nåt som läcker.
Det jag inte begriper är att kreatörer och producenter inom medieindustrin (tonsättare. musiker, skådespelare, artister, författare, förlag, filmbolag, skivbolag m. fl.) hela tiden har så svårt att lyfta blicken och se affärsmöjligheter utanför pay-per-item modellen, dvs jag måste få betalt av var och en som konsumerar min medieupplevelse. Läser 100 stycken min bok ska jag ha 100 gånger pengarna jämfört med om 1 läser min bok. Min upphovsrätt gör att endast den som betaler mig få uppleva vad jag skapat. Tänk utanför lådan och låt hela världen få uppleva vad du gjort ”gratis”. Se bara till att låta en liten reklamsnutt slinka med i upplevelsedistributionen. Det har funkat i alla tider och kallas annonsering. Tidningar, TV, Radio och nu även internet utnyttjar det friskt. Coca-Cola betaler gärna om de får åka snålskjuts på dina alster ut till världens mediekonsumenter. Det är dock inte riktigt fint för kulturknuttarna att få betalt den vägen. Av någon konstig anledning anser man att man går ärenden åt giriga kommersiella intressen vilket man inte ska behöva göra när man sysslar med finkultur. Trots att man i grunden är lika girig själv och vill ha betalt för sina skapelser. Coca-Cola vill ha betalt för läsk. Guillou vill ha betalt för smarta bokstavskombinationer. Kombinera och dra nytta av varandra!
Det är mycket runt Googleavtalet nu och författare, förlag m.fl. sprätter advokatpengar så det stänker om det för att försöka hindra sökentreprenörernas framfart. Släpp loss Google och låt dom hjälpa världens miljarder läskunniga att hitta era böcker istället. Ni blir kända, spar marknadsförings- och advokatpengar och kan jobba på nya intäktsvägar i kändisskapets ljus istället. Gör en Spotify för böcker.

Konkurrenterna samarbetar!

Fyra stora svenska förlag är nu delägare i eboksproducenten och eboksdistributören Elib. Trots att dom är konkurrenter har de i alla fall lyckats komma överens så pass att man inser den gemensamma nyttan av att jobba med gemensam distribution av eböcker. Samtidigt vill man uppenbarligen motverka att det uppstår en vildvuxen skog av olika eboksformat, något som alla skulle förlorat på.  Man har också större möjligheter att visa enad front mot Google och deras inskanningsambitioner mot ett elektroniskt världsbibliotek. Hoppas dock det sistnämnda blir en positiv dialog istället för ett byggande av murar för att hindra utveckling. Om dom nu skaffar gemensam styrka så använd då den till att ta fram nya smarta affärsmodeller för att sälja litterärt material elektroniskt. Flatrate är troligen en gångbar modell. "All-you-can-read" alltså.  Betala månadsavgift och få tillgång till jättebiblioteket. Spotify kör musik på detta sätt och gör segertåg över världen. Elib skulle mycket väl kunna erbjuda liknande modeller. "Fritt" dvs reklamfinansierat, abonnemang eller pay-per-book. Det finns antagligen utrymme för alla. Och Google har sånt här klart för sig, räkna inte med annat. Läsplattetillverkare som Sony, Amazon, Irex, Bookeen m.fl kommer kunna anpassas mer eller mindre bra till dessa tjänster beroende på hur villiga dom är att standardisera sin mjukvara och teknik till de olika formaten och betalningsmodellerna. Tredjepartsutvecklare som svenska Riidoo kommer som oberoende aktör att kunna sy ihop helhetslösningar där många olika intressenter samverkar till ett för bokläsaren lättförståeligt och användbart koncept.  Det börjar ta sig på eboksmarknaden i gamla Svedala!

Hej Christer!

Klockan 04.40 imorse ringde mobiltelefonlarmet obarmhärtigt. Felställd? Nej! Nörden i mig hade bestämt sig för att gå ner till stranden och vinka till Fuglesang när han flög förbi. Vid klart väder hade utlovats en möjlighet att se ISS mellan 05.01 och 05.05 passerande från sydväst till sydost. Kan inte vara möjligt tänkte jag och stapplade ner till bilen med grus i ögonen. Hustrun frågade om jag verkligen skulle och var taktfull nog att inte säga vad hon tänkte. Jag körde ner till hamnen och parkerade vid södra stranden. Magisk och nästan lite kuslig stämning så här dags. Stjärnklart, yes!! Ställde mig bakom en badhytt eftersom Falsterborevs fyr nästan bländade mig mot nattmörkret trots avståndet. Illstirrade mot sydväst en bit upp och väntade på att mobiltelefonen skulle surra i fickan 05.00, en minut innan utlovad entre av rymdfararna. Jag ville inte bli bländad av displayen. Mobiltelefonen surrar! Jag räknar sakta till sextio och stirrar så ögonen håller på att trilla ur sina hålor! En starkt lysande stjärna börjar en relativt snabb vandring över himlavalvet och jag mumlar "Wow!" för mig själv i nattmörkret. Jag vinkar. Töntigt kanske men kul. Jag har sett ISS i verkligheten! Hur många har det?

Vad har detta med eböcker att göra? Inget direkt men indirekt kan man koppla ihop saker och ting. Rymdforskningen har bidragit med fantastiska spinoffeffekter inom teknikutveckling, inte minst elektronik, telekom m.m. Apolloprogrammet på 60-talet drev fram de första mikrochipen, saker som idag är självklara komponenter i alla möjliga vardagsprodukter. TV, radio, mp3, spel, elvispar, leksaker, kameror, you name it. Apolloaustronauterna guidades till månens yta för 40 år sen med hjälp av datorkraft som motsvarar det som sitter i en avancerad Tamagotchi idag ungefär. Hisnande utveckling.

Eboksläsning med läsplattor som laddas via internet och telekomnäten är ytterligare en tillämpning som den enorma teknikutvecklingen möjliggjort.

I natt kommer Christer förbi igen fast då redan vid halvfyra. Tänkte nog sova då.