Pariserhjul i Malmö!

Hittar absolut ingen koppling mellan detta och framtidens bokläsande. Och borde väl därför skippa detta inlägg. Grejen är att vi passerade stortorget idag och fick se detta jättehjul stående upplyst och häftigt. Jag hade läst i  Sydsvenskan att det var på gång och tyckte då gubbgnälligt att det var en allmänt idiotisk ide.  När jag såg det ändrade jag direkt uppfattning. Coolt! Det här är ju en grej som lyfter stadsbilden hundratals procent, men framförallt får en att stanna upp och tänka på saker. Wien, nöjesfält, Riesenrad, Prater, Tredje Mannen, Harry Lime theme ti-tiri-tiri-tiri, Anton Karas, Orson Welles m.m. Åtminstonde flög såna tankar genom mitt huvud. Mitt i Malmö i Oktober 2009.  Så är det ju med böcker också men egentligen ännu mer fascinerande. Några gråsvarta krumelurer på en vit papperssida får igång tankarna i superfart bara dom är ordnade på ett visst sätt. Kastar man om ordningen får man helt andra eller kanske meningslösa associationer. Varför reagerar man helt olika på orden "piska" och "viska" t.ex? Dom är nästan exakt likadana. Associationer givetvis! En hel bok full med krumelurer kan självklart få till stånd oändligt många kombinationer och olika upplevelser. Hade pariserhjulet i Malmö legat som en hög stålpinnar direkt på marken hade det inte varit riktigt samma sak.

Andra bokstäver...

Varför är det plötsligt så svårt att förstå?

Rena grekiskan!!

Hälsningar från semestern på Naxos.

Bokstäver...

...är fantastiska små krumelurer. En och en är dom bara representanter för små korta ljudstötar. Sätter man ihop ett kort ord kan det bli extremt mycket tankar som sätts igång. Ta t.ex. orden "hiv", "hitler" och "big bang". De motsvarar 16 hexdecimala tecken och tar mindre än 200 bits i anspråk för lagring och transport digitalt. Tankarna dessa ord genererar spänner över katastrofala, globala och universella skeenden. Oj nu blev man visst lite filosofisk...

Vad jag egentligen ville säga var att hur bokstäver transporteras från författare till läsare är mindre viktigt än att hopsättningskvaliteten (= den färdiga boken) är bra och att den når läsaren på ett sätt som ligger i linje med vad samhällets tekniska utveckling erbjuder. Alltså, bokstavshopsättarna (författare) och bokstavsförädlarna (förlagen) och bokstavsdistributörerna (bokhandel) bör ägna sig åt att fundera allvarligt på hur nya affärsmodeller måste mejslas fram om de ska överleva kommande teknikskiften. Man gör klokt i att simma med istället för att försöka bygga dammar och försöka bromsa den utvecklingsvåg som ändå kommer att välla fram. Författare knorrar ofta över att deras yrkeskår är hotad om de inte kan få betalt för sina böcker. Detta håller inte. Är man begåvad bokstavshopsättare eller berättare måste man hitta nya former för att ta betalt för sin talang. Pappersboken kommer bestå men inte prismodellerna. For sure.

Förlagen har marknadsföringsmuskler, redaktionell kapacitet, juridisk styrka m.m. och bör nog tänka på hur dessa resurser ska anpassas för att göra annat än att bara sälja böcker. Abonnemang a la "All-You-Can-Read" för 250:- i månaden är en grej men det måste finnas oändligt mycket mer att forma. Spotify har lyckats bra att sälja "gratis" musik.

Bokhandeln har säkert god överlevnadspotential om man jobbar med digitaliseringen lite mer visionärt. Köp och ladda din ebok i butiken och få en papperskopia på köpet! Köp en läsplatta hos oss och få den signerad av Jan Guillou i butiken på fredag! Vem vet vad som funkar bäst? Det enda som är säkert är att gör man inget så kan man nog ta ner skylten om några år.

Mitt råd: Omfamna den nya tekniken tidigt! Ge feedback! Testa nya affärsmodeller!

Då har man chans att vara med i framtidens bokstavsbusiness.