Hittar absolut ingen koppling mellan detta och framtidens bokläsande. Och borde väl därför skippa detta inlägg. Grejen är att vi passerade stortorget idag och fick se detta jättehjul stående upplyst och häftigt. Jag hade läst i Sydsvenskan att det var på gång och tyckte då gubbgnälligt att det var en allmänt idiotisk ide. När jag såg det ändrade jag direkt uppfattning. Coolt! Det här är ju en grej som lyfter stadsbilden hundratals procent, men framförallt får en att stanna upp och tänka på saker. Wien, nöjesfält, Riesenrad, Prater, Tredje Mannen, Harry Lime theme ti-tiri-tiri-tiri, Anton Karas, Orson Welles m.m. Åtminstonde flög såna tankar genom mitt huvud. Mitt i Malmö i Oktober 2009. Så är det ju med böcker också men egentligen ännu mer fascinerande. Några gråsvarta krumelurer på en vit papperssida får igång tankarna i superfart bara dom är ordnade på ett visst sätt. Kastar man om ordningen får man helt andra eller kanske meningslösa associationer. Varför reagerar man helt olika på orden "piska" och "viska" t.ex? Dom är nästan exakt likadana. Associationer givetvis! En hel bok full med krumelurer kan självklart få till stånd oändligt många kombinationer och olika upplevelser. Hade pariserhjulet i Malmö legat som en hög stålpinnar direkt på marken hade det inte varit riktigt samma sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar