Läsandets Själ

Försök föreställ dig att du inte kunde läsa eller skriva. Det går knappast, eller hur? Visst hade man överlevt men tillvaron hade blivit något avskuren. Om jag hade gott om pengar skulle jag iofs kunna ha en anställd läs- och skrivkunning person som hela tiden följde mig i hasorna och skrev och läste åt mig. Men det skulle snabbt bli opraktiskt och aningen påfrestande. Prislappen på ICA, vägskylten, den gula lappen till arbetskamraten, allt skulle bli besvärligt. Och sist men inte minst, upplevelsen av Lisbeth Salander i Milleniumtrilogin skulle filtreras genom en annans hjärna. Det gör den givetvis redan om jag väljer ljudbok men textboken har sin speciella själ. I läsprocessen händer nåt väsentligt som är privat och lite härligt. Därmed sagt att textläsning kommer absolut finnas i framtiden också oavsett andra medieformers framfart och utveckling. Man kan nog faktiskt prata om läsandets själ. Går det att få till läsandets själ utan att bokstäver trycks på ett antal papper som klistras ihop och bläddras igenom? Jag tror nog att det är mest en vanesak. Och de flesta har inte vant sig vid något alternativ ännu. Ta arbetslivet som jämförelse. Förr skickades det PM, rapporter, kallelser m.m. i bruna internpostkuvert efter tröttsamma sessioner vid kopiatorn och häftapparaten. Nu är det till största delen ersatt av email, outlook-kallelser m.m. Vi har vant oss vid nåt nytt helt enkelt.Att kunna läsa och skriva är lika viktigt som att kunna prata, lyssna, känna, lukta och smaka vill jag påstå. De som tyvärr drabbas av handikapp som dyslexi, synsvårigheter m.m. blir sorgligt nog avskärmade från en hel del av läsandets och skrivandets nytta och nöjen. Men hjälpmedel finns gudskelov. Vissa läsplattor kan läsa upp boken för dig! Leve läsplattan och eboken eller hur nu den framtida elektroniska varianten av dagens läsupplevelser kommer att förverkligas. Läsandets själ består!