Upphovsrätt! Slå vakt! Eller ska vi tänka om…
Som vanligt förfasar sig etablissemanget över att det ”stjäls” mer och mer ljud, bild, film, text m.m. i och med att fildelning, kopiering, massdistribution m.m. utvecklas allt mer.
Vad är egentligen en upphovsman? Jo någon som är duktig på att skapa och/eller framföra musik, hitta på bra stories, formulera sig väl, måla tavlor, fotografera, filma, dansa, spela teater m.m. I regel gör dessa duktiga personer detta för att de tycker det är kul och beroende på grad av talang får de också olika stor kvittens på att de är duktiga genom att andra vill njuta av deras respektive konstarter. Och även tom betala för detta. 99 av 100 som tycker det är kul att skapa och framföra sina kreationer får ingen kvittens från andra. Och det är väl okej då kan man tycka att de som får kvittens av sin omgivning är värda nån form av ersättning från de som konsumerar deras konstverk. Ungefär som att jag är villig att betala en rörläggare för en proffsig rörinstallation men inte en klåpare för nåt som läcker.
Det jag inte begriper är att kreatörer och producenter inom medieindustrin (tonsättare. musiker, skådespelare, artister, författare, förlag, filmbolag, skivbolag m. fl.) hela tiden har så svårt att lyfta blicken och se affärsmöjligheter utanför pay-per-item modellen, dvs jag måste få betalt av var och en som konsumerar min medieupplevelse. Läser 100 stycken min bok ska jag ha 100 gånger pengarna jämfört med om 1 läser min bok. Min upphovsrätt gör att endast den som betaler mig få uppleva vad jag skapat. Tänk utanför lådan och låt hela världen få uppleva vad du gjort ”gratis”. Se bara till att låta en liten reklamsnutt slinka med i upplevelsedistributionen. Det har funkat i alla tider och kallas annonsering. Tidningar, TV, Radio och nu även internet utnyttjar det friskt. Coca-Cola betaler gärna om de får åka snålskjuts på dina alster ut till världens mediekonsumenter. Det är dock inte riktigt fint för kulturknuttarna att få betalt den vägen. Av någon konstig anledning anser man att man går ärenden åt giriga kommersiella intressen vilket man inte ska behöva göra när man sysslar med finkultur. Trots att man i grunden är lika girig själv och vill ha betalt för sina skapelser. Coca-Cola vill ha betalt för läsk. Guillou vill ha betalt för smarta bokstavskombinationer. Kombinera och dra nytta av varandra!
Det är mycket runt Googleavtalet nu och författare, förlag m.fl. sprätter advokatpengar så det stänker om det för att försöka hindra sökentreprenörernas framfart. Släpp loss Google och låt dom hjälpa världens miljarder läskunniga att hitta era böcker istället. Ni blir kända, spar marknadsförings- och advokatpengar och kan jobba på nya intäktsvägar i kändisskapets ljus istället. Gör en Spotify för böcker.
Som vanligt förfasar sig etablissemanget över att det ”stjäls” mer och mer ljud, bild, film, text m.m. i och med att fildelning, kopiering, massdistribution m.m. utvecklas allt mer.
Vad är egentligen en upphovsman? Jo någon som är duktig på att skapa och/eller framföra musik, hitta på bra stories, formulera sig väl, måla tavlor, fotografera, filma, dansa, spela teater m.m. I regel gör dessa duktiga personer detta för att de tycker det är kul och beroende på grad av talang får de också olika stor kvittens på att de är duktiga genom att andra vill njuta av deras respektive konstarter. Och även tom betala för detta. 99 av 100 som tycker det är kul att skapa och framföra sina kreationer får ingen kvittens från andra. Och det är väl okej då kan man tycka att de som får kvittens av sin omgivning är värda nån form av ersättning från de som konsumerar deras konstverk. Ungefär som att jag är villig att betala en rörläggare för en proffsig rörinstallation men inte en klåpare för nåt som läcker.
Det jag inte begriper är att kreatörer och producenter inom medieindustrin (tonsättare. musiker, skådespelare, artister, författare, förlag, filmbolag, skivbolag m. fl.) hela tiden har så svårt att lyfta blicken och se affärsmöjligheter utanför pay-per-item modellen, dvs jag måste få betalt av var och en som konsumerar min medieupplevelse. Läser 100 stycken min bok ska jag ha 100 gånger pengarna jämfört med om 1 läser min bok. Min upphovsrätt gör att endast den som betaler mig få uppleva vad jag skapat. Tänk utanför lådan och låt hela världen få uppleva vad du gjort ”gratis”. Se bara till att låta en liten reklamsnutt slinka med i upplevelsedistributionen. Det har funkat i alla tider och kallas annonsering. Tidningar, TV, Radio och nu även internet utnyttjar det friskt. Coca-Cola betaler gärna om de får åka snålskjuts på dina alster ut till världens mediekonsumenter. Det är dock inte riktigt fint för kulturknuttarna att få betalt den vägen. Av någon konstig anledning anser man att man går ärenden åt giriga kommersiella intressen vilket man inte ska behöva göra när man sysslar med finkultur. Trots att man i grunden är lika girig själv och vill ha betalt för sina skapelser. Coca-Cola vill ha betalt för läsk. Guillou vill ha betalt för smarta bokstavskombinationer. Kombinera och dra nytta av varandra!
Det är mycket runt Googleavtalet nu och författare, förlag m.fl. sprätter advokatpengar så det stänker om det för att försöka hindra sökentreprenörernas framfart. Släpp loss Google och låt dom hjälpa världens miljarder läskunniga att hitta era böcker istället. Ni blir kända, spar marknadsförings- och advokatpengar och kan jobba på nya intäktsvägar i kändisskapets ljus istället. Gör en Spotify för böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar